Immini’s Blog

Jag har tappat fotfästet lite.
Jag har trillat ner i ett svart hål eller liknande, och lyckas inte ta mig upp därifrån. Jag har inte längre någon ork att försöka.
Droppen var igår.. En världelös dag helt enkelt.

Jag avskyr folk som låter andra strida åt dem.
Har man modet att starta ett krig, då ska man fan ta mig strida själv också, inte skicka någon annan. Eller prata med hela familjen och vända på hela historien så att det i slutändan blir helt fel människor som kämpar mot varandra.
Jag ska tydligen ta ansvar för vad andra människor skriver till varandra på facebook.
Jag kan inte minnas att jag själv skrivit något som kan kopplas ihop med detta, däremot var det jag som fick höra allt gnäll igår. Av min sambo. Som skäller på mig, för att hans syster sagt till honom osv. osv. osv.
Jag var bitter innan, ni kan ju själva tänka…

En sak som gjorde gårdagen riktigt kukig, var när jag insåg att hela karlns familj har ringt och bjudit honom på kvällsmat- men ingen ringde till mig. Det var ingen i familjen som ansåg att jag var värd att frågas. Inte för att jag gärna ville sitta tillsammans med dem och äta, och framförallt inte utan han som kopplar ihop oss- eftersom att han nekade, men principsaken att man i alla fall frågar. Det retar mig fruktansvärt.

När jag då dessutom kom hem kvart i tio igår kväll och varenda förnster och dörr i hela huset är öppen. Gården är full av både bilar och folk, och jag fattade allvarligt talat ingenting. Det är typ -10 grader ute, och då bestämmer han sig för att vädra?
Nej, riktigt så var det ju inte tyvärr. Däremot hade pannan fått för sig att den behövde vädra ut, så all röken hade spridit sig upp i huset. Det har inte brunnit ordentligt i ugnen, så därför blir det så.
IGEN! Så roligt är det inte att tvätta och hänga tvätt, dessutom luktar huset fruktansvärt.!
Jag vände och återvände till syster istället.

Inatt har jag legat i soffan, vardagsrummet- med altandörren öppen. Varmt och skönt! Somnade med en bit papper över mun och näsa för att kunna andas ordentligt utan att det skulle riva i halsen. Min långarmade tröja har jag haft hängande ute här på jobbet hela dagen. Den luktade så mycket att jag knappt kunde med att sitta i det själv…
Jag kanske borde söka ny lägenhet? Det kan ju inte vara nyttigt att andas in det där!

(Jag vet hur gnälligt det låter, men jag kan åtminstone själv erkänna att jag är en bitterfitta!)

Har ni tänkt på en sak?
År 2010 känns jävligt långt borta…

Jag vet att vi bytte år för ett gäng veckor sen, men jag kan fortfarande inte känna det.
Man har ju alltid någon som helst förhoppning av det nya året, (hoppas inte ni också alltid på att det nya året ska bli bättre än föregående?) men inte i år. När kommer det?

Det är ju lite det som är poängen med att byta år. Man vill ha något nytt att se fram emot och i alla fall kunna hoppas på att efterkommande blir bättre liksom. Ofta gör det ju inte det, men… hoppas kan man ju ändå.
Varför är jag berövad hoppet om det nya året?

Nu kommer snart snubben som ska sätta in torkmaskinerna i andra huset. Allt detta krångel för lite vatten… Då borde jag väl ha något annat än pyjamasbyxor på mig kanske…
Men men, det finns väl någon mening med det här också!

Bitterfittan har öppnat munnen igen, och den är fruktansvärt svår att få tyst på igen- så den som inte orkar (förståeligt) sluta läsa nu!!

Dagen har löpt på alldeles ypperligt, fram tills halvtimmen innan jag slutade jobbet ungefär.
Det tänker jag inte ens gå in på- men FUCK ME så irriterande mitt liv kändes.

Helt plötsligt är jag tydligen beskylld för att vara en tjuv. Jag tjyvar alltså saker gott folk, så håll hårt i era saker.
Jag hade kunnat ta den skiten, det som inte är sant behöver jag inte bry mig om- och jag brukar inte gå o ta saker som inte tillhör mig.
Som sagt, jag hade kunnat gör det om det inte hade varit min ”bästa vän” som hade uttalat sig.
Det är min ”bästa vän” som berättar att jag brukar stjäla grejer från henne varje gång jag hälsar på. Det är liksom inte EN gång heller, utan VARJE gång!

I det ögonblicket så ser mina ögon inte längre henne som bästa vän, det kan jag säga.
Mycket kan jag ta och mycket skit har lastats på mig innan, men där gick gränsen.
Att stämpla mig som tjuv, det är nog en anklagelse jag inte kommer att komma över imorgon tror jag.

Jag har tidigare sagt till denne, att något inte är som det borde oss emellan. Men att det var såhär, det hade jag faktiskt ingen aning om. Vid det tillfället ville hon heller inte lösa något heller, så att jag lät det gro istället.
Såhär slutade det!!
Om du läser detta, så hade jag faktiskt väntat mig mer utav dig. Lite mer stake! Men men, bättre att få veta av någon annan än att inte veta alls. Jag tackar och bockar!!

Om man vill hålla vilket jobb man sökt hemligt, varför skriver man på facebook:
Btw, sökte jobb idag, hemligt jobb..
Om man vill hålla jobbet man fick  hemligt, varför skriver man upprepade gånger på sin facebookstatus:
Tycker nu att de flesta är sååå dryga med sina siffror och statusar! För övrigt så har jag numera ett hemligt jobb!! =)
(Snacka om att vara dryg??!?!)

och:
är numera en hemlig anställd.

Vem faaaaaan bryr sig?!
Facebookvän- BORTA!

Igår åkte dem sista spåren av julen ut. Mina adventsstakar och stjärnor försvann från fönsterna och ersattes av dem gamla vanliga hederliga lamporna.
Övrigt jultjafs skickades ut två dagar efter nyår, men när alla andra hade sina stakar kvar i fönstret så kunde jag liksom inte riktigt med att vara först att ta bort det.
Julgranen hade jag faktiskt tänkt att behålla lite längre i år, så jag började försiktigt med tomtarna när jag tyckte att dem visat upp sig tillräckligt. Men när dem var nedpackade i sina lådor så lös solen in genom varenda fönster. Då tyckte jag baskemig att granen var överflödig. Dem var ju nästan sommar.

Samma visa som vanligt. Granen står alltid på samma ställe och skickas alltid ut genom altandörren eftersom att den är närmast. Av med pyntet och packa det i lådan.
Det slutar också varje år på samma vis. Barren stannar kvar inne- och granen ligger fortfarande kvar precis utanför dörren. Även i år med halva foten kvar runt stammen.
(Hallå, vet ni vad en julgran sticks? Kan inte ligga där under och skruva bort foten först, då ser jag ju ut som mässlingen själv sen!)
I år har jag faktiskt tänkt att hämta in foten innan vi kastar granen – förra året fick den följa med granen när den brann upp. Som en påminnelse till mig som skulle köpa en ny!

Föregående år har vi alltid haft en plastgransfot eftersom att jag varje år glömt att köpa en ny fot innan julgranen ska in. För er som inte vet så är det hål rakt igenom en sådan, och det fungerar därför inte att vattna granen om man inte vill ha 8m³ vatten på golvet sedan.
MEN jag garanterar att det var precis lika många barr som stannade kvar inne i värmen denna gången, då jag faktiskt köpt en ny fot, som föregående år.
Slutsats: Att vattna granen i alla fall ibland- meningslöst.
Skillnaden årets gran jämfört med förra årets var endast att jag fick arbeta mera i år genom att plocka av pyntet. Förra året trillade det ner av sig själv. Mycket smidigt.Även C hade en gran på sitt rum. Inte väldigt vattnat ska jag väl ovilligt erkänna, men den fanns där iaf. Så snäll styvmor har han!
Den kastade vi ut förra helgen, tyckte att han skulle få ha sin kvar lite längre.. Den kastade vi ut genom hans fönster på övervåningen. En miss egentligen! Det slutade nämligen med att granen flög ner, landade precis jämte verandan med toppen uppåt. Perfekt, om man vill ha en gran där.
Det vill inte jag, men jag är för lat för att ta bort den.

Granen åker ut tillsammans med foten och barren stannar inne. Barren befinner sig numera i dammsugarpåsen och granen ligger fortfarande kvar precis utanför dörren. Något känns fel?

Eftersom att jag parallellt med jobbet alltid sitter på facebook, så såg jag imorse min systers högsta önskan just nu. Hon önskar sig en etta med kokvrå – dit hon kan smita ibland utan Genbank och små knattar.
Det fick mig att tänka på vad jag ABSOLUT helst hade velat ha. Svaret var enkelt.

Min allra högsta önskan är att lyckas lista ut hur jag ska vrida på min karl, så att han någon gång ibland -när man behöver det, blir äldre än 12 år.
Det är en skada dem där Svensson har. Dem blir inte äldre än så i skallen, så jag kan knappast påstå att det är karlns eget fel.
(Storebror är enligt sin sambo precis likadan, och fadern i fråga ska vi inte ens diskutera. Jag blir förvånad om han ens nått upp till 12 i vissa lägen.)

Men ibland – bara ibland- hade det varit så skönt att kunna föra ett samtal två vuxna människor emellan. Diskutera ”vuxengrejer” som åtminstone jag anser vara viktiga.
Jag vill kunna diskutera mina frågor med honom utan att han ska direkt lägga sig ner och bli akut trött, dyka ner i telefonen och precis just nu behöva ringa till någon och vilja absolut ingenting eller avbryta mig mitt i en mening för att bortföklara sig och skylla på något/någon annan.
Just i dem lägena saknar jag att inte dela säng med en vuxen människa.

Jag har även en underrubrik i min önskan- och den gäller min svärfar.
Han borde inse att det ”ansvar” han försöker ta numera, borde han ha tagit på sig för en sådär 20 år sedan, när barnen faktiskt inte var gamla nog att ansvara för sig själv, inte hade egna hus och familjer osv.
Det vore himla skönt om han kunde inse att han inte är huvudpunkten i våra liv, utan att vi faktiskt klarar av att sköta oss utan hans hjälp.
Vi behöver inte hans samtal för att klargöra att min karl inte är äldre än 12 – vilket även han kan vara väldigt angelägen om att förklara, vi behöver inte konsultera honom i varje fråga vi angående vårt gemensamma liv och om mina bromsar på min bil (eller M´s för all del) är dåliga så byter vi dem utan hans godkännande.

Det är skönt att drömma sig bort ett ögonblick- och kanske för sekunden önska att livet vore annorlunda. Att föra ett samtal två vuxna personer emellan känner jag väl är en ganska rimlig önskan, men ack så fel man kan ha! 

Jag gör ett nytt försök!
Bloggen har varit bortprioriterad den sista tiden och det har liksom inte stört mig det minsta.
Men idag, när jag tittade runt på bloggarna jag brukar läsa såhär på morgonkvisten, slog det mig. Det som stör mig mest av allt i hela världen, just nu iaf, hoppade upp o slog mig rakt i ansiktet och jag kan helt enkelt inte låta bli att skriva om det här.

Det som stör mig MEST av ALLT just nu är utan tvekan – hör och häpna:
FÖRÄLDRAR!
Jag pratar inte om mina egna föräldrar som numera har passerat 50- strecket och börjar inse att jag har ett eget liv att ta hand, liksom dem själva, utan jag pratar i synnerhet om unga föräldrar.
Jag har absolut inga problem med att människor väljer att skaffa barn tidigt, under förutsättning att man är beredd att ta det ansvaret givetvis, men något  jag har STORA problem med är när dessa mammor (och för all del pappor också) som efter man fått barn inte är någonting annat än förälder till sitt barn.
Jag ska nedan förklara varför – utan någon invärtes ordning

1.Man är nu förälder, och kan ENDAST referera till sig själv som ”Kalles mamma”, ”Mamma till Kalle”, ”ung mamma 93″ eller något annat som förtäljer min föräldraroll.
Man heter nu inte Lisa och Kalle längre, utan benäms endast som ”mor och son”.
Vi har förstått nu, vi VET att du har barn. 

2.
Att ha små barn tar tid, det förstår jag också, men ett par minuter borde man väl kunna spendera för sig själv. Överallt läser jag om mödrar som inte ens går på toaletten ensam när barnet är fyra år. Seriöst, kan ni inte göra något utan era barn?
Jag säger inte att man som förälder inte får lov att ta med sig sitt barn när man träffar vänner, går till affären osv – men vissa situationer lämpar sig kanske bättre till att lämna barnet hemma.
Det finns säkert en farmor, mormor eller kusin som kan passa barnet medans du går in i porslinsaffären, när du ska prova ut nya glasögon eller vad fanken det nu kan vara.
Vissa situationer lämpar sig helt enkelt bäst till att INTE ha med sig barnen.

4.
Gå in på google.se, sök på ”mammablogg” och se hur många svar du får. Det finns alltså till och med ett pris du kan få – för BÄSTA MAMMABLOGG! Hallå?
Hur förtjänar man det priset? Skriver varje dag om vad man ger barnen för mat, hur länge dem sover middag och när dem går o lägger sig på kvällen. Man visar bilder på alla barnens leksaker och givetvis alltid en före- och efterbild. Före - hur vardagsrummet såg ut när barnen var vakna, och Efter – hur det ser ut när jag städat, lagat mat, tvättat osv. Som jag givetvis lägger ut precis innan jag går o lägger mig kl. 20:30 eftersom att jag måste vara pigg o fräsch när barnen ska stöka ner igen kl. 7.

Jag är så förbaskat trött på att man överallt ska springa på dessa adresser.
mammamilla.blogg.se, mammatillerik.blogg.se, sarasmamma.blogg.se (samtliga adresser hittade jag alldeles nyss på och har ingen aning om vad som finns, men tro mig. Jag har gott om sanna exempel! ) Varje gång jag hittar en sån blogg undrar jag hur man tänker när man inte ens kan välja ett bloggnamn som inte har med barnets namn, ordet ”mamma” eller liknande att göra. 

Jag kanske är ute o promenerar på sankmark nu, men då sjunker jag gärna.
Jag har inga barn själv, jag vet – men när den dagen kommer så skjuter jag hellre mig och låter barnet växa upp utan mig än att jag ska kasta bort hela min person bara för att jag satt ett nytt liv till världen. Så daltig är liksom inte okej att vara!
Den dagen jag låter barnet bestämma hela in vardag – säg till, så ska jag skjuta mig på stört!
Så nu snälla ni – fortsätt nu att dalta bort era barn och gör det ännu svårare för dem i framtiden än vad det redan är förutsett kommer bli..
Ditt daltande gör definitivt inte saken bättre iaf.

(Det finns så många exempel kan hade kunnat dra upp – men jag blir irriterad bara av att tänka på det. Detta är illa nog liksom..)

FAN va dålig jag är på det här. Jag har kommit ur gängorna helt.
Jag läser inte ens bloggar längre. Inte som förr iaf.

Idag är det fredag iaf. Vi har en dejt bokad med J&K, så vi ska iväg ikväll.
Mamma & pappa har varit på cypern i två veckor, så jag har knappt satt min fot i fegen under denna tiden. Har bosatt mig i mamma & pappas hus istället. PERFEKT!
Men på måndag kommer dem hem, så  i helgen får jag väl dra mig tillbaks till dryga fegen.
M har ju varit halvnöjd under dessa veckor.
Tycker ju dels jättebra om att inte vara hemma, och sen behöva vara i ÄTRAN av alla ställen med vettu. Det är ju katstrof!

Idag är jag bögig!
Har försökt logga in på facebook sen jag kom hit idag vid typ 8:30, men mitt konto är inte tillgängligt pga webbplatsunderhåll. Så kollade jag om det gick o logga in på Magnus sida, och det gick finfint. Varför måste dem underhålla just min sida, vad var det för fel på den?
Dessutom har chefen varit på kurs hela veckan och glömde göra lönerna innan han åkte, så lönen kommer inte förän på måndag! DET är gay. 
Jag skulle ju tagit med mig syster till IKEA på söndag ju. Men det sket sig!!

Om en vecka fyller jag år.. Känns ganska avsides faktiskt. 
Om det hade varit för typ 10 år sen så hade jag varit helnipprig nu, för att det är så nära. Men jag känner ingenting. AStråkigt att fylla år numera. Man blir ju bara gammal..
Det enda jag kan komma på att jag vill ha är dessutom bara Wii sports resort.
Och en ny soffa eller ett nytt hus då givetvis, men det lär ju inte hända liksom. 
 
Äsch! Fuck you…